Hänt massor som alltid så nu ska jag försöka förmedla lite av det nya.

För en vecka sen var det Äntligen Race day igen och eftersom jag varit sjuk innan och vann 2 startplatser så valde jag att göra en efterlängtad tjejhelg med 2 fina vänner ,som jag vet älskar utmaningar precis som jag och de tackade så klart JA med Stor entuasiasm .

Vi bokade hotell och tåg och träningen startade inför denna dag.

Jag hade väl önskat lite längre distans innan men allt var som det var och jag fick nöja mig då cystan i höften började smärta vid 15 km och kroppen känts så sjukt tung sista tiden. 

THE RACE DAY !!

Ååå med massor av pirr i magen och lite små panik över hur det skulle gå så åkte vi ner mot Stockholm. 

Jag hade ju aldrig sprungit med någon innan så det var ju jätte jobbigt att slåss med min egna prestationsångest . 

Jag som har allt mitt i kroppen . Jag som är som ett lotteri på hur min kropp vill vara. 

Åå nej vad jobbiga tankar och kände mig nästan negativ plötsligt i att springa min älskade halvmara. 

Försökte sätta in tjejerna i hur jag springer och att det är viktigt att jag håller min plan annars kraschar jag . 

Hur det kan bli om jag börjar rusa och att de kan dra före om jag inte klarar det. 

Men tjejerna var super härliga som alltid och peppade hårt att nu gör vi detta ihop . 

Så jag fick gaska upp mig och sätta inställningen Ha Förbannat KUL runt istället för jaga tid och så.

På starten stod vi peppade som aldrig och bra redo att köra . 

Tjejfesten var i full gång och alla runt oss fnittrade och stämningen vibrerade . 

Fantastiskt .

Puff och den färgade röken bolmade över oss och iväg vi for .

Vi tog sikte på flaggan som skulle vara bakom oss så jag visste att jag blir uppvärmd först innan jag höjer.

Men kändes så snabbt ,kollade klockan och ja flaggan sprang för snabbt , alldeles för snabbt och min puls rusade . 

Mina första 3 km hade gått på tok för snabbt och jag var då ur plan så fick kämpa från där redan.

Tjejerna som var pigga och rusiga av den nya tävlingen och deras kommande distans rekord  var som två Bambi som sprang fram och tillbaka till mig för att kolla av och jag sprang nästan dubbelvikt hahahahaha hejja hejja. 

Kändes väldig skämmigt då jag var den som kört massa av dessa hahaha . 

Men fick bjuda på det .

Runt 15 km kom smärtorna i höften som ett brev på posten och jag fick kämpa så hårt för att hålla ihop. Fruktansvärt vart det men försökte verkligen se det positiva i denna underbara tjejfest .

Folk som hejade överallt och barn och ungdomar som peppade oss hårt. 

Kom 2 damer som fångade upp mig och de gav mig lite mer energi i deras pepp och vi sprang sista milen ihop. Vilka damer .så imponerad. 

Vi sprang långsamt och gick i backar för att hålla ihop. 

Min puls under hela loppet låg konstant på 189 och fick inte ner den så kroppen rusade verkligen. 

Runt 18 km så kände jag hur hornen växte ut och jag gick in i min pannbensbubbla .

Fokuserade ihop smärtorna och började öka . Nu var det ju bara några km kvar . Nu skulle jag i mål. Fångade upp några tjejer som började ge upp och vi var ett helt gäng tillslut som ÄNTLIIGEN var på målrakan . 

Öka öka öka JAAAA sista km in i mål sprang jag på 3,30 vilket är jätte snabbt för mig .

Herregud vilket lopp. Och vilka härliga människor jag fått träffa . Och PErsonbästa vart det med 8 minuter, ja långsamma tider men mina Tider och de kan inte jämföras med nån annans . 

Jag har ju min kropp som inte ska kunna springa alls men vi springer och vi gör det galet bra . 

Tack allihopa för er support . Nu är det mys på hotell och middag och lite ICE BAR !!!! 

Ha en bra dag!! Kram på er !!