Just nu är livet lite på botten och jag och familjen har gjort ett stort uppbrott i vår vardag och i vårt liv. 

Vår dotter som har varit svårt mobbad och förföljd har varit svårt utsatt i många år och nu orkar hon inte mera, 

Hon bröt ihop i skolan för några månader sedan då det vart dör mycket av hot ,puttningar och ungdomar som skapar olika forum för att göra illa henne mm. 

Jag och min man satte oss i skolbänken för att se om det gick att göra henne tryggare och för att sätta ner foten , men efter en v så fortsatte tortyren och skolan kunde inte se till att hon var trygg så vi valde att hon skulle vara hemma resten av terminen då det endast var 10 veckor kvar. 

Vi fick då veta att de måste ringa o anmäla hennes frånvaro till socialen för att det var vår skyldighet att ta henne till skolan. Men de hade ingen skyldighet att skydda henne då ifrågasatte vi. Nej ! 

Men vi valde ändå att ta bort henne innan det vart försent. 

Innan hon inte kan repa sig någorlunda igen. 

Då jag mått så väldigt dåligt så länge och bara kört på så började mitt huvud glömma sker och när jag satt i bilen kunde jag plötsligt glömma vägen hem och jag visste tillslut inte vilken sida på vägen jag var på. Stressen var övermäktig och livet började gå sönder. 

Jag jobbade hemma som dagmamma och kände att jag inte klarade att jobba mycket längre . Allt var på bristningsgränsen. 

Jag kunde inte bara dumpa mina barn . Måste fixa allt så de kan gå över till en vikarie som de är trygga med. Måste fixa så mina barn mår bra och är trygga. Måste hitta nya skolor till mina barn. Måste hjälpa alla att vara trygga. 

Hittade en tjej som jag hjälpte att bli dagmamma, men allt tar tid. 

Jag är så trött!!

Sååå trött!

Kan snart inte träna heller!!🙈🙈.

Min löpning är det som håller mig över ytan.

Mitt allt!!

Jag och min man tar ett stort beslut att vi flyttar! Vår dotter kommer inte få det bättre här i denna stad i en annan skola. Hennes mobbar letar reda på henne! 

Hon har varit hemma och i sitt rum i 8 veckor när vi tog detta beslutet. 

Så vart skulle vi flytta?

Så svårt! 

 Vi måste sälja huset!

Men inte så folk vet att vi säljer . 

Jag orkar nu inte mera🙈. Vikarien börjar hos mig .

Jag går till läkaren en vecka efter och blir sjukskriven . 

Ligger o gråter hela tiden. Kan inte, orkar inte hålla mig uppe. Kan inte vara stark.

Vi hittr en lägenhet och får flytta på engång . Perfekt!

Dottern får en skola o hon får börja direkt. 

Min man o hon flyttar direkt och jag o lillgrabben är kvar i gamla huset. 

Vikarien jobbar hos mig och jag sitter o gråter!!!

Inte ok. Väljer att flytta då jag inte kan sitta där o gråta bland alla små barn. 

Vi tar med en tv o byrå o våra sängar till nya huset. 

Köper allt nytt till nya lägenheten. 

Dagbarnen behöver ju ha tryggheten några månader till så det är det bästa . 

Det syns ingen skillnad förutom att tv är borta. 

Planen är att jag ska åka dit o jobba senare . 

Får ett samtal från min chef att jag får sparken med omedelbar verkan. !!!!

Va!!!!

Varför!!!

Pga TV:n????

Två föräldrar har blivit sura för att jag blivit sjukskriven så de har ringt och sagt massor med osanna saker. Att jag flyttat o lämnat några stolar o några leksaker i ett hörn bara.🤬🤬.

Men de ville inte höra min utsaga . 

De lägger på o vägrade svara mera. 

Jag helt förstörd . Har kämpat så länge med att ordna så barnen o föräldrar har det bra, innan jag blir sjukskriven så får jag inte ens säga adjö till dem eller nåt😭😭. 5 år med några av dem .

Vi säljer huset tyst och flyttar och nu börjar resan att bli stark igen och få familjen att må bra igen. Idag 1 månad senare så känner jag hur livet börjar leva igen. 

Min dotter skrattar igen!!!

Min son spelar fotboll och är glad igen. 

Min dotter tog sin första löptur på ett år igår❤️❤️.

Livet !!!❤️💞🌹.